Levande och ljus tradition
Inget ont om den nya halloweentradition med pumpor, spöken och så, men jag vill också¨värna om "alla helgona traditionen" med levande ljus på kyrkogårdarna och en helg för att minnas betydelsefulla personer som inte längre är i livet. Oavsett var jag tänder ljusen i helgen skickar jag varma tankar och minnen till dem - och kanske allra mest till min farmor som är min stora förebild - och en fantastisk kvinna. Måste också få dela med mig av en SvD-insändare som fick mig att reflektera idag.
"Ett ljus representerar så mycket i detta mörker.
En fin och vacker tradition att inte glömma dem som gjort så mycket för oss....
Själen är viktig för oss även i levande livet. Men vi tar för lite hand om den.
Tankarna och hjärtat får på så sätt hedra en kär bortgången.
Då blir döden som en del av livet.
Vi kan minnas våra kära med tacksamhet och vördnad.
Själen behöver få lufta sina vingar.
Alla ljus som brinner på våra kyrkogårdar
kan skicka ett bud om fred och försoning.
För ingen kan släcka det eviga ljuset"
En fin och vacker tradition att inte glömma dem som gjort så mycket för oss....
Själen är viktig för oss även i levande livet. Men vi tar för lite hand om den.
Tankarna och hjärtat får på så sätt hedra en kär bortgången.
Då blir döden som en del av livet.
Vi kan minnas våra kära med tacksamhet och vördnad.
Själen behöver få lufta sina vingar.
Alla ljus som brinner på våra kyrkogårdar
kan skicka ett bud om fred och försoning.
För ingen kan släcka det eviga ljuset"
Bo Grapenskog i Växjö
För mig är detta fortfarande All Helgona-helgen, inte Halloween. Vi besöker kyrkogården och tänder ett ljus. Tror att vi behöver den här dagen för att tänka på de som lämnat oss men också på vår egen väg genom livet.