Krönikor och morötter


Det är en konst att skriva en bra krönika. Den måste ha en röd tråd, en oväntad vänding, intresseväckande rubrik och helst bidra med mys, humor och igenkänning. Många skriver kolumner, men få journalister behärskar konsten att skriva en riktig krönika. Svenska Dagbladets Karin Thunberg är en av de som verkligen kan.

Jag älskar ord. Med bokstäver förändras världen och däri ligger både kunskap och förståelse. Magi. Det ser jag inte minst just nu, när min systers äldsta son just nu knäcker läskoden. Han ljudar jättefint och slukar böcker - och han förändras, blir vuxnare, i takt med att den nya läsvärlden öppnar sig.

Genom ord i mejl öppnades mitt hjärta för en fantastisk man, som nu är min man och i mitt jobb ägnar jag stora delar av dagen åt att måla och skapa en värld av ord. När vd, tillika min närmsta chef, fick erbjudande om att bli krönikör på en branschtidning jublade PR-chefen i mig, medan journalisten i mig drabbades av prestationsångest, idétorka och skrivkramp. Det var ju jag som skulle åstadkomma. Det är svårt nog att skriva krönikor, men dessa skulle dessutom ska vara vd-mässiga, intelligenta och inriktade på branschfrågor.
Den andra krönikan levererades i går vid lunchtid och jag kan inte annat än att fascineras över den utdragna skrivprocessen.

Under de senaste veckorna har jag levt med krönikan som en förföljande mörk korp på axeln. Jag har tänkt på vinklingar, idéer och samlat in känslor utan att ett enda ord kommit ut på "papper". Tankarna har väl inte heller direkt varit optimistiska.  - Den förra krönikan var nog bara ren tur, jag kan nog inte skriva något mer. Skrivtalangen har sinat. Idéerna är slut. Jag vet inte hur jag ska börja, eller sluta och hur ska jag ska få till antalet ord så att sidan fylls ut. Och deadline, dödslinjen, närmar sig med stormsteg - nu är det oundvikligt. Jag bara måste.

Då, väl vid tangenterna, tidigt i går morse, ostörd, med korpen muttrande på min axel, men ändå fokuserad, växer den fram - krönikan. Färdig. Nöjd. Kollegorna läser och ler. Puh, jag lyckades en gång till. Nu är det bara fyra krönikor kvar. Jag har redan skrivkramp.

Att jag jobbar med ord kanske förvånar er som följer min blogg. Den präglas ju inte direkt av pulizer-pris texter. Och i bland skäms jag över orden jag släpper fram. Men bloggen mitt ledighetsparadis, med plats för det jag inte har i mitt jobb, där bildminnen och önskemål står i fokus och orden är i bakgrunden, snabba korta scrap-words.

#1 - - Monica:

Nej, jag är inte alls förvånad, det har jag känt på mig hela tiden - att du jobbade med ord!

Jag älskar också ord, även om jag är naturvetare...

Ha det bra, kram, Monica

#2 - - Frida på Trendenser.se:

Åh du måste länka när den är publicerad. Eller tipsa om var jag kan hitta den i tryck!

#3 - - Solåkra:

Monica och Frida: Tack tack, men jag vet inte om jag törs visa krönikan ;-)

#4 - - Weronica - En mammas dag:

Spännande! Krönikor är en svår tillställning. Det skulle vara roligt att se din!

#5 - - Dodo:

Du skriver så fint om skapandet och jobbet!

Det blev ett utmärkt bevis på duktig du är.