Ledighetsparadiset Solåkra

Nära sjön Sommen i Östergötland lever vi ut våra trädgårdsdrömmar. Långt från vardagen i stan. Odling, trädgårdsdesign och säsongsreflektioner. Och inne i lantlig modern 1700-tals inredning.

I D A G

Publicerad 2012-10-24 10:03:31 i Allmänt,

Idag gråter jag för dig, för alla de förlorade åren då du levde bakom gardiner, för alla de nätter du gråtit och inte blivit tröstad, för alla gånger du velat få hjälp men inte vågat, för alla saker du känt men ingen har sett, för alla saker du tänkt men inte kunnat uttrycka, för att ingen har trott på dig, för att det tog så lång tid att bli familj, för att vi idag för ett år sedan tog dig från barndomshemmet för att kunna ge dig ett nytt liv. Och så gråter jag för alla de barn som är kvar.
 
Idag är det ändå mest en glädjens dag: en slags bröllopsdag fylld av förväntan, förhoppning, kärlek och tro - en fåddelsedag. Det var idag vi blev familj på riktigt.
 
För ett år sedan stod vi med ett ljusblått vigselbevis i handen: "Birth Parent" stod det. Inte "förälder", inte "adoptivförälder" - utan som de enda föräldrarna. Från födseln. Och så känns det. Mitt barn. Bortom döden. För alltid. Förevigt.
 
Min högsta önskan är att jag kunde ta det dokumentet. Resa tillbaka i tiden till din födelse. Se henne i ögonen, hon som fött dig. Sätta mig på knä. Kyssa hennes fötter i tacksamhet. Och ta dig med hem. Men det kan jag inte. Men jag har fightats för dig, min son hela ditt liv och före det. Fastän du inte vet det. 6 år tog adoptionsprocessen för oss. Du är nu 4,5. Och jag och maken fortsätter att fightas för dig. För din rätt att bli älskad och trygg, få ett språk, få bli hel, få vänner och få ett fantastiskt liv.
 
Och så tänker jag på dagen, den 24 oktober 2011. Förevigt inpräntade i våra liv. Hur sammanbiten du var. Glad över att se oss igen efter 7,5 månads väntan sedan första gången vi sågs. Tagen av stundens allvar. Du som aldrig varit utanför gardinerna i hela ditt 3,5 åriga liv - 1278 dagar! Som grät av solen, blev rädd för vinden, som inte kunde äta, aldrig varit barfota eller i strumplästen, som var rädd för att gunga, gå på gräs, åka rutschkana och som inte lystrade till ditt namn - än mindre hade ett språk. Så tänker jag på resan i taxi från nordöstra Bulgarien till Sofia - 5 timmar i en trång taxi på gumpiga vägar och med ett barn vi inte kände - men ett barn vi älskade av hela vårt hjärta. Bilden på maken med den lilla pojken i knät är tagen med min mobil i bilen från Barnhemmet.
 
Och så tänker jag på dig nu. Så ivrig att gå till förskolan, springer ute som ingenting, äter allt, undersöker allt. Nyfiken, energisk, klättrar, klurar. Som utan att blinka klättrar upp till toppen på stegen (5,5 meter till taket), litar på att vi är där. Så lycklig du är när hela stora familjen är samlad, kusiner och allt, din familj. Så kul vi har tillsammans. Så fin och underbar du är. Perfekt. Så självklart allt är. Vilken tur vi har haft. Så mycket kärlek jag har till dig.
 
En dag kanske jag skriver en bok om vår resa. Om jag får för dig. Vi kanske till och med skriver den ihop. För du är en överlevare av stora mått, en fighter, en mot alla oddsare, en stor hjälte i en liten kropp. Fast det inte syns. Så liten. Så mycket liv. Så mycket ensamhet. Sakta men säkert skalar vi tillsammans av skalet, skyddsmekanismerna efter åren på institutionen. Ett efter ett försvinner institutionen. Ett efter ett växer pojken fram. Tillsammans glädjs vi.  Vi tror på dig. Vi fightas för dig. Vi älskar dig. I går. Idag. I morgon.
 
 

Kommentarer

Postat av: Weronica - En mammas dag

Publicerad 2012-10-24 10:53:32

Så fint skrivet! Sniff

Postat av: Monica

Publicerad 2012-10-24 12:42:27

Nu gråter nästan jag också. Av rörelse. Och glädje.
För att det blev så bra! För att ni blev en hel familj! På riktigt!
En stor kram till hela familjen!
Monica

Postat av: Tina, Calle, Teo och Charlie

Publicerad 2012-10-24 19:59:22

Så otroligt vackert skrivet, vi har också fåddelsedag idag 24/10 och det är en dag som för evigt kommer att finnas att fira men med så många andra känslor som väcks. Tänk om jag någon gång kunde få tacka henne som fött min son och få berätta för henne hur oändligt älskad han är...

Postat av: Donkey Duo

Publicerad 2012-10-24 20:52:19

Wow. Vigselbevis. Det låter som om ni fått prinsen och han halva kungariket! Fantastiskt rörande.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ledighetsparadiset Solåkra

Våren 2008 inleddes renoverandet av vårt ledighetsparadis Solåkra - ett torp i Östergötland med eftersatt trädgård. Här lever vi ut våra drömmar i gummistövlar och trädgårdsbyxor, långt borta från vardagens stressiga storstadsliv. Vi har sålt Solåkra under hösten 2016 och letar efter nytt. Följ stiligahem.se

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela