Ledighetsparadiset Solåkra

 

Vår våning har tre rum i fil och när det var bara maken och jag hade vi jämt alla skjutdörrar öppna så att vi levde som i en jättestor etta. Bara när vi hade gäster stängde vi dem. Jag minns särskilt känslan av att  ligga i sängen på helgen, läsa tidningen och titta rätt igenom matsalen och ut genom det stora lökformade fönstret i vardagsrummet. Men nu när vi har en underbar son och gjort om matsalen till sovrum stänger vi dörrarna lite oftare. Så fina de är med sina blyinfattade fönster och handblåst grönt glas - i just den färg som var "á la mode" i början av 1900-talet. Vår lägenhet hade gröna väggar och mörkbruna paneler från början så det var en helt annan stämning här förstås. Och vackrast är den fortfarande i stearinljussken då ljuslågorna speglar sig i takrymden. Magiskt. Några gröna väggar och bruna paneler tänker vi inte skaffa oss, vi trivs med det ljusa skalet.

 

Vår lägenhet är makens och min första gemensamma och det har tagit tid för oss att få en gemensam stil och tanke kring vårt hem. När vi köpte Solåkra hade vi levt tillsammans ett tag och där upplever vi båda att vi är klara och att det känns enhetligt. Men här hemma har vi liksom aldrig blivit klara. Vi har inte hittat rätt riktigt kring detaljerna. Vi letar fortfarande efter några detaljer som gör det - men vår gemensamma målbild börjar i allafall utrkristalisera sig. Vi ska nog inrikta oss på klargröna och orange/röda detaljer - grönt för att det passar så bra i lägenheten och orangerött för att vi har ett såkallat wallpaperskåp Skåp 2192 från Svenskt tenn (den större varianten som inte görs längre) och är ganska dominant i vår stora etta. Annars håller vi oss till den svart-grå-vita färgskalan.

 

Idag regnar det i Stockholm. Så det känns härligt att kura in sig i stan. Trevlig helg önskar jag er alla i bloggvärlden.

 

 

Så här såg det ut tidigare i de här delarna av våningen: