Vårtecken
Så härligt det är med trädgård. I går rensade vi ogräs i potagern och i rabatterna. Det eviga gräs och ogräsrensandet var riktigt kul. Men så är det alltid vid starten av säsongen. Kroppen är ivrig som en galopphäst i startfållan. Kom kom vår!
Och våren är på gång. Med sol och en 11-13 grader så sprakar det av växtkraft i naturen. Här är en bildkavalkad över vårtecken på Solåkra
Vår, vår, vår
Så kom den då äntligen, våren. Som jag har längtat. Och en bättre helg på vårt kära Solåkra kunde man inte få.
Sol och uppåt en 13 grader. Trädgården full av krokus och tete à teter och så vitsippor en efter en. Igår krattade jag rabatterna rena från löv, mejade trettiotalet mullvadshögar och klippte ned torkade perenner. Det är knoppar på allt och under de halvförmultna löven vaknar det gröna.
Jag älskar våren. Denna nystart på året. Växtkraften. All grönska som kommer ur brun jord. Ljuset. Värmen. Solen. Och En hel kavalkad av favoriter i repris: trädgårdsmöbler, koltrastsång, grillning. I går grillpremiär. Fram kom trädgårdsmöbler och från nocken på gästhustaket höll koltrasten eftermiddagskonsert, medan jag lapade sol. Det är de små stunderna när man stannar upp, är i nuet, utan tankar på något annat, som är livet. Och många sådana stunder har jag här i vårt ledighetsparadis. Bäst av allt är att kunna dela det med någon. Så glad och kär i min man, så tacksam över min son.
Påsken var lite av en pärs. Först magsjuk son, så själv magsjuk, utan rinnande vatten, och med både en spis samt en vattenpump som gav upp. Dessutom 30 cm snö utanför. Det blev inte som vi tänkt oss.
Födelsedagsfirandet av makens 40 års dag med familjen och sonens fem års dag fick ställas in. Så blir det ibland. Men vi kom i alla fall iväg på vår resa till Tel Aviv och Jerusalem. Spännande.
Crowd sourcad Humlegården
Vad gör man med överblommade vårlökar om man inte har en egen liten täppa att plantera ut dem i? De flesta hamnar nog i soptunnan, tyvärr. Därför blir jag så glad över parkförvaltningen i Stockholm som nu tar hjälp av allmänheten för att bidra till blomsterprakten i Humlegården.
Den som bor i Stockholm kan under april, 3-24, lämna sina utblommade lökar i parklekerna vid Humlegården, Tessinparken och Gustav Adolfsparken. Parkförvaltningen hoppas på påskliljor, pärlhyacinter, tulpaner och krokus. Vilket bra initiativ! Hoppas många bidrar. Och jag ser redan fram emot resultatet nästa vår.
Tipstack till Slottsträdgårdsmästaren
Vårtecken och ändå inte
Vilka härliga dagar med sol. Som jag har längtat i vinter på att få sitta på förstukvisten med en kopp te och värmas upp av solen. Och det gjorde jag i eftermiddags. En riktigt härlig vårhelg har det varit, trots att vi har en 20-30 cm snö på framsidan av tomten och det är riktigt kalla nätter. Inte en knopp, inte en snödroppe eller krokus i sikte. Våren syns inte till. Nu får den gärna komma.
Nä, rinnande vatten har vi inte än, men vi tar det hela med ro. Svärföräldrarnas fd hydrofor är visserligen inkopplad men det finns sannolikt en ispropp som hindrar vattnets fart från lillstugan till huset. Tids nog smälter det. Vi fortsätter att göra vatten av snö. Och tar en dag i taget. Och så kan man passa på att göra andra saker. Ta ut alla mattor och tvätta dem i snön, gå promenad till sjön, elda i kakelugnen, läsa, åka pulka och bara vara. Inte så dumt det heller.
Så fint vårt ledighetsparadis ser ut där det ligger i skogen inbäddad i snö. En del skulle kanske skrämmas av ensligheten, men jag gillar det tysta stillsamma lantlivet så här års, när odlingssäsongen väntar runt hörnet. Och så värst långt från grannarna är det heller inte. En skön vecka önskar jag dig!
Snön är full av vatten
Det bästa med den här påsken är att vi är tillsammans, sa maken. Och jag kan inget annat än att hålla med. Först insjuknade sonen i magsjuka och resan till landet fick skjutas upp. Trist ja, men mest för Sonen som nu fyra dagar senare fortfarande inte är bra. Pappan förkyld och hängig. Och väl på plats här på påskafton lägger hydroforen helt sonika av.
Finaste svärföräldrarna lägger allt åt sidan och kommer ut med dricksvatten och försöker laga. Och jag ställer mig och tillverkar vatten av snö. Tack och lov finns det rejält med snö här.
Så tänker jag på alla gånger som jag varit utan rinnande vatten. Hur man gör för att hushålla, hur man diskar, borstar tänderna, lagar mat osv. Det sitter där. Erfarenheten. Dricksvatten till en sak och naturvatten till skölj o disk. nyttigt. 5 liter blir helt plötsligt mycket när det ska tillverkas av snö. Något som annars ganska obemärkt används för att spola i toaletten. Som sagt nyttigt.
Nu hoppas jag ändå att vi kan hitta en elektriker som kan hjälpa och att vi kan få igång pumpen.
Trädgårdslängtan
Finns det något vackrare ord, ja mer passande ord så här års än just trädgårdslängtan. För den är här, bor här och gör sig påmind hela tiden. Ögonen dras till det som är grönt och til det som har ett uns av färg. Och solen, denna livgivare.
Kroppen törstar efter ljus och värme. Att bli uppvärmd. Att slippa jackor, halsdukar, mössor och vantar. Få luft på huden. Att inte frysa. Att få gå ut, gräva i jorden, odla och se saker växa. Att ta fram cykeln, cykla och känna hur solen värmer i ryggen, sitta vid en husknut i lä och dricka en kopp kaffe. Livet. Landet. Ledighetsparadiset.
Äng
Kan man verkligen ha för många vaser? Ett för varje typ av bukett kanske är något att sträva efter. Och då vet jag precis vilken vas jag behöver. För jag har vackra vaser för stora buketter och vaser för höga, men däremot inte någon som passar få. Så där när man bara vill köpa några ranunklar, eller några supertulpaner, eller trädgårdens första ros. Någon pysslig människa som står och fixar med blomster i en oasis är heller inte riktigt min grej.
Eva Schildts nya vas "Äng" i glas och mässing för Klong har hamnat på min önskelista. Jag gillar den cylinderformade vasen och det vackra mönstret på insatsen i mässing. Vasen kostar strax under en tusenlapp.
Nu vill inte bloggverktyget länka, så här är länken till vasen. http://www.klong.se/?p=4518
Startkit för trädgårdsanalfabeter
Minns första säsongen på Solåkra. Vi köpte ett torp och blev med trädgård. Hur intresset för trädgården blommade fram otippat, som en julros i snö. Trots att både maken och jag vuxit upp med trädgård var det egna kunnandet nästintill obefintligt. Eller kanske man snarare skulle säga att det låg i dvala. En övervuxentomt på 2000 kvadratmeter kanske inte är den normala nybörjarträdgården, men ser jag tillbaka på vår resa är jag ändå ganska imponerad över vad vi tillsammans åstadkommit. Och det är inte så mycket jag skulle ändra på.
För den som vill ha hjälp med att få en fin köksträdgård på 35 kvm så finns det hjälp att få. Klostra har i samarbete med charlotta ceasar tagit fram ett förslag på en viktoriansk köksträdgård, med växter och allt. Tåligt och bra urval. Något jag säkert nappat på för några år sedan. http://www.klostra.se/fardiga-tradgardar/cesars-vackra-2
Fodersocklar
Känner mig bra nördig när jag går i gång på fodersocklar så här en söndagseftermiddag - alltså den lilla träklossen där dörrfoder möter golvsockel. Vad har den egentligen för funktion? Har den en funktion? Ja det är faktiskt ingen som vet det, så det finns utrymme för spekulationer. Klossen kallas i folkmun också för skurkloss, så jag har alltid trott att den finns där för att man lättare ska byta ut den om förruttnelse sätter in till föjd av ihärdigt golvskurande.
I senaste numret av tidningen Gård & Torp spekulerar byggnadsantikvarien AnnMarie Gunnarsson om detta. Att sockeln finns på grund av golvskurning eller för att det ska vara lättare att byta ut golvbrädor, förklarar inte varför sockeln har ett eget uttryck, annan höjd och annan tjocklek, menar hon. Flera andra förklaringar dissar hon också.
Via de pampiga dekorativa kolonnerna i svenska 1600-tals palats förs tanken vidare till antikens pampiga portaler."För romarna spelade dörrarna en betydelsefull roll", skriver Gunnarsson "kan det vara så att de praktfulla, gamla dörromfattningarna förenklats i våra rumsinredningar till profilerade dörrfoder med fodersocklar?"
Det låter ju troligt. Som så mycket annat har vi inspirerats av klassisk arkitektur. Och att den lilla träbiten finns till för att "bära upp" dörrfodret. Jag tillåter mig att filosofera vidare på detta, denna söndagskväll.
Foto: Frun på Solåkras fodersocklar hemma i stan.
Det är de Nationalromantiska detaljerna
Jag erkänner villigt att jag är en riktig Hemnet-addict. Det är en gammal vana sedan vi letade lägenhet för en sex-sju år sedan, fast nu är det mest hus jag tittar på. Nej, vi vill inte flytta. Vi bor perfekt som det är just nu och trivs fantastiskt bra med allt. Men jag älskar verkligen detaljerna som finns i hus från 1900-1919, särskilt nationalromantiska sådanna.
Ibland har husen renoverats på ett sådant sätt att husets originalkaraktär helt försvunnit, vilket jag tycker är synd. Jag menar inte att man behöver ha mörkgröna eller vinröda väggar, bara för att det var den tids ideal, eller att man inte kan sätta in ett modernt kök om man önskar det. Man behöver inte heller ha det hela klassiskt och antikt. Men bor man i ett hus med den här karaktären, spelar det arkitektoniska huvudrollen. Antingen älskar man det, eller så ska man välja att bo någon annanstans, tycker jag.
Sovrummet klart
God fortsättning på det nya året. Vi njuter av vårt nya sovrum. Det är vår tidigare matsal som nu blivit vårt sovrum i samband med att vi fick barn för ett drygt år sedan. Vi har valt att hålla det i samma färgskala som resten av lägenheten, med tyngpunkt på brunt och vitt med svarta och orange detaljer. Nja, så många orange detaljer är det kanske inte just nu.
Rummen i vår våning ligger i fil med skjutdörrar emellan. Eftersom vårt sovrum är i mitten lever vi för det mesta med öppna skjutdörrar. Så vi ville att sovrummet skulle kännas som en förlängning av vardagsrummet, inte minst eftersom vi har skrivbordet där. Det kan låta konstigt, men när man sitter i vardagsrummet nu, ser man knappt sängen. Och det vi oroade oss mest för när vi ändrade rumsfunktionerna, dvs den sköna öppna känslan som vi alltid älskat, har inte ändrats. Tvärt om. Med gardinerna i sovrummet har det blivit ännu - ja mysigare.
Julen närmar sig
Jag dras mellan två olika stilar när det kommer till julpynt. Å ena sidan längtar jag efter det gammaldags traditionella, med hemmagjort bokmärkspynt och mer återhållen färgskala. Å andra sidan längtar jag efter att fylla hemmet med färgsprakande pynt i kombination med guld. Efter några år med en mer sparsmakad färgskala, längtar vi båda efter att gå "all in". Tomterött och smaragdgrönt i kombination med mässing och guld blir det här hemma.
Vilken härlig lucia vi hade i går föresten. Sonens förskola framträdde med sånger och dikter utomhus i parken i en närliggande park. Så fantastiskt vackert med all snö omrking. Duktiga var de också. Och jag har börjat jobba igen, vilket känns kul. Men nog är det svårt att få tiden att gå ihop. Så jag gör som björnen. Bloggandet går i ide framöver och vaknar säkert till liv när trädgårdssäsongen kommer igång.
Le Corbusier
En av pionjärerna inom den såkallade moderna arkitekturen var Charles-Édouard Jeanneret. Ursprungligen från Schweiz men levde i Frankrike, gjorde denne arkitekt, designer, målare och författare sig känd under pseudonymen Le Corbusier. Namnet är en omskrivning av morfaderns 'Lecorbésier. Charles-Édouard Jeanneret föddes den 6 oktober 1887 i La Chaux-de-Fonds, Switzerland. Han dog 27 augusti 1965.
För dagens designroade är Le Corbusier mest känd för sina numer ikoniska fåtöljer:
LC1,
LC2,
LC3 och
LC4 samt för de byggnader och stadsplaner som bär hans namn. Han ritade de fyra fåtöljerna, samtliga år 1927. Dessa produceras i dag av
Cassina. Även soffvarianterna kallas för fåtöljer av Le Corbusier eftersom
"Chairs are architecture; sofas are bourgeois" (stolar är arkitektur och soffor borgerligt). Fåtöljerna skulle förövrigt inte ses som konstverk, utan som massproducerade bruksföremål för den stora massan ansåg Le Corbusier. Han designade också soffa (
LC5F), flera bord (
LC6, LC10P, LC11P,
LC12, LC15, LC16) flera pallar (
LC8,
LC9),
bokhylla, lådor (
LC14), en knoppbräda (
LC17) och stolar (
LC7,
LC13).
Arkitekten och författaren Le Corbusier
Om skillnaden mellan att konstruera och formge ett hus skrev Le Corbusier att det är uppfinningsrikedomen i det vackra som är arkitektur:
"You employ stone, wood, and concrete, and with these materials you build houses and palaces: that is construction. Ingenuity is at work. Suddenly it touches my heart, does me good. I am happy and I say: 'This is beautiful.' That is Architecture. Art enters in..."
Ur: Towards a new Architecture
Hans verk "
Vers une Architecture" (
Towards a New Architecture), anses än i dag vara en av de mest lästa arkitekturmanifesten. Verket kom ut år 1923 och gav honom en internationell karriär. Han var urbanist och fascinerad av industrialismen och vad som kunde åstadkommas maskinellt - hans vision kan närmast beskrivas som det harmoniska maskinella samhället. Han förespråkade redan
långt före funktionalismen, (År 1914) en öppen planlösning. Husen skulle byggas av betongelement upplyft av få och tunna bärande betongpelare längs kanterna och en trappa längs ena sidan. Detta måste ha ansetts kontroversiellt i en tid då man byggde hus med salar, förmak, herrum och utsmyckade byggnader med organiska former (Art Noveau).
Le Corbusier arkitektur kan synas i elva länder fördelat på fyra kontinenter. Här är tolv av de mest anmärkningsvärda byggnaderna är (enligt mig):
Musée, Ahmedabad, India, 1951
Palais de l'Assemblée, Chandigarh, India, 1955
Konstnären
Även om vi idag mest känner till möblerna och husen så såg Le Corbusier sig själv som lika delar arkitekt och konstnär. Dagarna tillbringade han följdaktligen med både konstnärligt och design "arbete" (oeuvre). Hans konstverk består av grafiska blad, oljor såväl som skulpturer. Han var god vän med kubisten
Ferdinand Legér och utvecklade tillsammans med konstnären och kubisten
Amédée Ozenfant en ny inriktning, Purismen, där man tog avsteg i och avstånd från kubismen som ansågs vara irrationell och romantisk.
Tillsammans med Ozenfant startade de det puristiska magasinet L'Esprit nouveau (den nya andan). Le Corbusiers egna konstnärliga verk har onekligen sin egen särprägel även om den bär drag av den då rådande kubistiska tidsandan.
Photos: Cassina
Collage: Solåkra Blog
Läs mer:
Besök några av stiftelsens hus i Paris:
Maison La Roche, 10, square du Docteur Blanche, 75016 Paris
Le Corbusier's Studio apartment, 24, rue Nungesser et Coli, 75016 Paris
Förnyelse och förälskelse
Att förnya sitt hem är att bli förälskad igen. Den nya saken drar blickarna till en viss plats och så ser man sitt hem med nya ögon. Det är lätt att bli hemmablind - även om jag jag varje dag känner mig tacksam över att få bo här. Vår lägenhet är så mysig på hösten i stearinljussken. Älskar det. I perioder längtar jag efter att bo i hus året om och få tillgång till trädgård, ha en tvättstuga, några ytterligare rum och garage för bilen. Men just nu ser jag bara fördelarna av stadslivet; nära till jobb, dagis, läkare och nöjesutbud. Och ur sonens perspektiv är det helt optimalt att bo på ett plan och vara nära varandra hela tiden.
I höst har jag blivit ägare till två saker som stått på min önskelista under en längre tid. Nej, man inte blir lycklig av materiella ting, men jag b l i r glad. Det ena är en
grön Hortus-kruka från Svenskt Tenn. Det andra är frukttallrikar i serien
Palace från Seletti inspirerat av italienska byggnader. De sex frukttallrikarna - en våning per tallrik - samt fruktskålen (taket) föreställer
Palazzo Borghese i Florens. De påminner i stilen om en annan italiensk favorit -
Fornasetti. Jag har ju redan några små skålar (bild), fiskfat och en fin bricka i samlingen och nu blir seletti-tallrikarna ett fint komplement.
Inspiration: Nya sovrummet
Det ska bli så spännande att se hur sovrummet kommer att bli. Den nya mattan är redan på plats och allt annat är beställt. Sovrummet är mittenrummet av tre i fil med skjutdörrar, där sonen sover i det bortre och vardagsrummet sträcker sig över hela husets bredd. För det mesta har vi alla dörrarna öppna - också när vi har gäster - så vi vill inte ha det för puttinuttigt - utan rummet ska hänga ihop med vardagsrummet där det stora orange skåpet spelar den färgmässiga huvudrollen.
Det mesta andra håller sig i färgerna vitt, brunt och svart. Tillsammans med min mamma, tillika inredningsarkitekt, har vi hittat en ny linje som jag tror kommer att binda ihop allt på ett fint sätt. Mamma du är bäst.
