Min barndoms fantasihus
Det finns säkert tusen teckningar av hus i mina föräldrars gömmor, signerat "fröken Solåkra". Mestadels av herrgårdar, som alla ser ut så här: med vackert tak, trappa upp till entrén och fönster på vardera sidan, en gårdsplan och vackra stora träd i bakgrunden. Och så finns det i verkligheten - min barndoms fantasi, nu till salu i Nynäshamn. En ganska märklig känsla att se fantasin i verkligheten - och så fint. Tänk att något jag tyckte var vackert när jag var 9-10 år fortfarande tilltalar hjärteroten.
Hus är förstås betydelsefulla för alla människor, men jag vet inte hur många som drömmer olika hus? Det finns tre återkommande husplatser i mina drömmar som vardera står för olika saker: Det är de stora slottsliknande salarna som jag ofta drömmer om när det är svåra känslor att hantera, det betongfärgade huset med stora svartfärgade karmar och gigantiska gröna akvarier på en klippa som för mig är harmoni och en by där olika hus och delar av byn spelar huvudrollen vid olika tidpunkter.
Det finns få saker som kan röra mig till tårar som perfekt harmoniskt skapade byggnader. Det skulle då vara naturens egna mirakler. Första gången jag fick en sådan upplevelse var på Sjöhistoriska museet i Stockholm - i det som nu är café - så fulländat proportionelig med alla fönster i kombination med höjd, bredd och längd på rummet.
Pantheon i Rom fick mig rörd till tårar och jag var bara tvungen att lägga mig på golvet mitt i kyrkan och blicka uppåt hur länge som helst - trots att det var fullt med folk och många som trodde att jag svimmat. Jag var bara tvungen.
Operahuset i Sydney är förstås väntat magnifikt på utsidan, men jag blev helt tagen av linjerna, vinklarna, vråerna och vyerna inomhus och plåtade säkert 1000 bilder för att få med mig bildminnena.
Och nu senast blev jag helt mållös vid en förhandsvisning av Stockholms skärgårds nya kulturdestination - Artipelag (som öppnar 1 juni). Gick direkt hem och bokade biljetter till uruppförandet av Kungliga Operans Karolinas Sömn med efterföljande middag där.
I mina dagdrömmar finns det förstås också hus; jag har alltid drömt om ett "stort vitt hus med punschveranda och många rum där vänner kan komma och bo". Att ha ett öppet och välkomnande hem är viktigt för både mig och maken och Solåkra har förstås blivit en naturlig plats för oss att bjuda in vänner och familj.