Ledighetsparadiset Solåkra

 
Akantusblad, löpande hund, maskaroner och kapitäler. Jag har varit faschinerad av arkitektur så länge jag kan minnas och skulle kunna fylla alla våra väggar med svartvita blad med arkitekturella föremål i härliga guldramar. I mitt tidigare hem gjorde jag det. Jag hade bland annat en sektion med tolv blad joniska, doriska och korintiska kapitäl i guldramar i hallen och dessutom några kopparstick. Jag misstänker också att jag blivit starkt präglad av min uppväxt också. Med en inredningsarkitekt som mamma och en syster som värderingsman ligger intresset i släkten. Jag själv har inte förmågan att själv skapa det som finns i mitt huvud, men njuter när jag ser någon annan få till det. En sådan person är Piero Fornasetti (bilder) som med humor och glimten i ögat får till arkitekturformer på vardagsföremål. Klassiskt och modernt på samma gång. My style.


“I do not believe in eras or times. I do not. I refuse to establish the value of things based on time.” Piero Fornasetti


Piero Fornasetti (1913-1988) var en designer och konstnär som skapade mer än 11,000 produkter. Hans mest kända föremål är det kvinnoansikte som finns i över 50 variationer. På frågan varför han avbildat kvinnan så många gånger svarade han "jag vet inte, jag började och kunde inte sluta". Han var också, precis som jag, faschinerad av romersk och grekisk arkitektur och skapade sin helt egen stil under 50- och 60-talet. Humor och estetik i en mycket lyckad kombination. Under sin kariär lyckades han skapa ett eget visuellt vokabulär som både känns igen och skapar engagemang. Antingen gillar man det eller inte.

Jag gillar det! Och har sedan några dagar sedan blivit lycklig (men pank) ägare till 6 små vackra skålar. Hade två tidigare.




Mina skålar foto: Auktionskompaniet

"Fornasetti designed a magical world, saturated in image and colour and filled with whimsy and wit", Fornasetti.com








Tidigare inlägg om Fornasetti
http://solakra.blogg.se/2009/august/jag-slar-ett-slag-for-hagdahl-och-ostergotlan.html

http://solakra.blogg.se/2009/october/och-sa-har-blev-skrivbordet.html