Vårt ledighetsparadis
Säsongen på Solåkra är över och vi har så sakteliga börjat stänga ned huset för året. Det känns alltid lika vemodigt och sorgligt. Särskilt i år då vi inte haft sommarsemester utan bara varit på landet under korta helger och inte riktigt blivit mätta på trädgårdsarbete och lättja. Och jag som alltid brukar längta till stadslivet på hösten, men inte i år. Ni som följer bloggen vet att vi väntar på att få hämta vår son som bor i Bulgarien. I mars träffade vi honom under en vecka och hade räknat med att få hämta hem honom runt midsommar och kunna spendera en hel varm skön sommar på Solåkra. Men livet är livet och blir inte alltid som man tänkt sig.
Nu är det oktober och vi har blivit godkända i domstol och senaste budet är att vi sannolikt får åka inom 2-4 veckor. Hurra. Men det har skjutits fram så många gånger att jag inte törs lita på det heller. Dagarna masar sig framåt och jag har lust att gå i ide och vakna när vi ska åka. Men det går förstås inte. Så det är bara att ta nya tag och glädja sig åt det fina i livet; som att vi är friska, har jobb, har bostad och att vi faktiskt ska förenas med vår son snart.
Fina gästhuset har gjorts i ordning och är nu äntligen klart.
Jag håller alla tummar....
Varm kram, Monica