Ledighetsparadiset Solåkra

Mörka morgnar och skumma stearinljuskvällar. Hösten är här i all sin prakt. Och vi behöver åka till landet för att vintertäcka rosor, höstgräva, skydda våra buskar, och träd från rådjur och stänga landet. Varje år tänker vi att vi ska ha det öppet länge och åka ner många gånger för att njuta hösten med brasa i kakelugnen och skogspromenader. Men varje år infinner sig i stället den stora-stan-längtan. Vi vill vara hemma.

Att åka tre timmar i skymning och natt till ett utkylt hus känns inte längre så frestande. Även om huset snabbt blir varmt. Tomten som badar i sol under sommaren känns inte lika mysig. Skogens dunkla skuggor tränger sig på. Enslighet blir till ensamhet. Den iver och längtan vi känner på våren är som bortblåst. Vi blir lika förvånade varje höst. Hösten som är så mysig. Men säsongen för det vi älskar med landet - odling och trädgårdsväxter - är över. Tomten blir leråker. Dagarna korta och nätterna långa. Och här hemma i stan har vi också tillgång till natur och skog på andra sidan av gatan. Dessutom har vi Kultur, shopping, kaféer och vänner runt knuten. Det bästa av båda världar.

Trädgårdsintresset fortsätter dock oförtrutet. I stället kommer böckerna kommer fram och bilderna från i somras. Drömmarna sätter igång och möjligheterna utreds. Och planering genomförs.

Varje årstid har sin tjusning. Hösten är härlig - och helst i stan.