Ledighetsparadiset Solåkra

 

Det är så kul att bläddra och se saker jag gillade när jag var tonåring. När jag ser bilderna förflytas jag mentalt till just den tiden. Det är märkbart hur vissa saker återkommer genom åren och hur smaken också förändras - eller snarare förfinas. Vissa färgkombinationer och färger återkommer som en röd tråd genom hela pärmen. Och vissa detaljer; tavelväggar, bokhylleväggar, le corbusiers stolar och gustavianska möbler. Flera idéer har jag också förverkligat genom åren. Och några finns kvar som inspiration till eventuella andra boenden i framtiden.

 

Jag är en "ny-teknik-freak" och älskar att prova nya sociala medier. Vissa fastnar jag för direkt, andra använder jag mest för att jag behöver förstå i mitt jobb. Men jag älskar verkligen internet och allt vad det har att erbjuda, inte minst bloggvärlden. Och om jag var barn av idag skulle jag antagligen förkovra mig i  Pinterest. Men den digitala världen - hur imponerande stor och fantastisk den är - kan aldrig bli det tidsdokument som en analog bild kan. Det finns ett värde i att kunna läsa om något ur nordisk familjebok från 1915 och jämföra med digitala NE. Att ha kvar saker från en viss tidsperiod. I mitt föräldrahem fanns både en äldre NF och flera andra uppslags och referensverk. Jag minns att vi ofta vid middagen diskuterade något som vi behövde slå upp. Och det gjorde vi.  Det stod så tydligt mellan raderna hur man såg på världen och vad som var nytt då. Det kan man aldrig få med en digital kanal där du ständigt kan vara uppdaterad. Så nej, jag tänker inte "Pinteresta", utan fortsätter riva, klippa och samla bilder och tidsdokument.

 

Önskar dig en fortsatt skön söndag