Ledighetsparadiset Solåkra

Det finns många anledningar till att jag tycker om, ja älskar min man. I vår familj är jag rensaren och planeraren för det mesta. Maken är "the initiator" av större projekt som ibland går igång före vi tänkt klart. Vi är en perfect match. Knappt hade vi kommit hem med nya kantband förrän de var i jorden. Till saken hör att jag är rädd för ormar - nojjigt rädd. Och vid gästhuset bor en stor snok. Hellre snok än huggorm, tänker jag. Och så projicerar jag alla mina rädslor på det området. Gummistövlar på. Och stor försiktighet vid ogräsrensning. Obehagskänslor. Och min finaste make har tagit över rensandet där. Och jo, ett och annat benlöst slingrande djur stöter han också på. Och jag har hållit i en jätteorm, men blev inte botad. Vill inte det heller. Nu är kantbanden på plats.