Del 3, Tage Andersens Gunillaberg
Det jag blev mest inspirerad av för egen del på Gunillaberg, var ängen och woodlandet - först kommer ängen. Hur Tage Andersen med säker blick förädlat den befintliga naturen. Ibland haft egna idéer och ibland låtit naturen bestämma. Bland annat har han beskurit en gran så att den precis får en snygg form men ändå ser riktig ut, sått mängder med gräs till en äng (inte ett ogräs) och planterat över tusen liljor osv osv.
Hans stil är annars inte egentligen min smak. Men oavsett om vi delar uppfattning om vad som är snyggt blir jag alltid så fascinerad och tagen av någon som har en så genomförd stil. Själv gillar jag många inrednings- och trädgårdsideal och kan tänka mig att bo med flera av dem. Och så finns det de trädgårdar och inredningar jag tycker är tilltalande eller harmoniska men inte själv vill ha. Platsen i sig bestämmer ju också vad som passar. Ett ting kan vara vackert men passa bättre i ett rött torp som ligger i en skog snarare än i ett "herrskaps hus" i vitt med punschveranda och utsikt över havet och vise versa. Med det sagt behöver man förstås inte vara tidstypisk. Nåväl, kan diskutera detta i det oändliga. Här kommer bilder från det området jag blev mest inspirerad av nu.
Ängen
Gillar idén med en nästan dold vattenspegel i en äng och att bara klippt en gång, inte anlagt något fancy. 
Staket behöver inte vara av plank, nedblåsta träd som surras fast ger en enkel prägel som skulle funka i vår torpmiljö
På en skylt står det - "här har jag planterat tusentals liljor". Än blommar de inte. Men jag kan bara föreställa mig så vackert med liljorna som höjer sig över gräset och fyller ängen med små utropstecken, kanske liljevita eller röda. Så vackert. Har man egen trädgård förstår man hur mycket arbete som ligger bakom ett sånt här projekt. Hela marken har sannolikt grävts upp och så har han planterat nytt gräs och så liljorna - inte mycket ogräs syntes till.
Tuktad gran. Fula kvistar och grenar har tagits bort och lyft fram formen - precis lagom stor öppning för att man ska kunna krypa igenom.
Vackert och drömskt med en trappa i stenmuren
På avstånd ser man inte vattenspegeln
Läs mer om Tage Andersens Gunillaberg här på Bloggen
Verkligen fräckt med de hårdtuktade träden i den vilda ängen - och så den oväntade vattenspegeln!
Sen har du ju alldeles rätt i att trädgården får rätta sig litet efter platsen man bor på...
Ha en skön helg, kram, Monica